Mitt bakande har lagt sig lite på is. Jag vet egentligen inte riktigt varför, kan nog räkna antalet kakor som producerats på en hand sedan vi kom tillbaka till Göteborg. Det har blivit lite saftning och syltning, men inget direkt som känns värt att publicera. Hösten har börjat närma sig och jag tror att med denna årstid kommer också baklusten och skulle den inte göra det så får det vara som det är…kan ju tilläggas att jag bakar i princip varje dag på jobbet, så att det ”ligger på is” kanske är en överdrift, men det är som tidigare nämnts inte samma sak att ”mysbaka” hemma som att ”arbetsbaka”.

En kollega på jobbet har varit i Paris i ett år och jobbat på en av Frankrikes bästa bagerier. Han är så fullmatad med kunskap så man blir alldeles ivrig, jag försöker nu snappa upp allt han lärt sig och jag blir alldeles exalterad av att lära mig något nytt. I måndags lärde han mig att baka profitoroles toppad med en yta som krakelerade i ugnen, vackert. Man blir så glad av människor som uppriktigt vill dela med sig av sina kunskaper.

Ikväll tänkte jag faktiskt inte blogga om något recept. Jag passar däremot på att tipsa om en nyfunnen blogg. Det är inte en matblogg, eller det beror i och för sig på hur man ser det; grundaren är kock och en vän samt gammal kollega till mig. I somras var jag och Kaj och tittade på ett hus utanför Falkenberg. Vi fann en riktig skönhet på Hemnet och åkte på visning av ren nyfikenhet, kanske egentligen inte med tanken att skaffa hus just nu. Men det var något speciellt med det här stället, ett gammalt mejeri med potentialen att kunna förverkligad en dröm. Hur som helst, det visade sig att på visningen var vi allt annat än ensamma och två av besökarna var ovan nämnd och hans andra hälft. De köpte ta mig f´n huset och det är bara att gratulera, innerst inne känner vi båda en uns avundsjuka. Ett fantastiskt ställe med all världens möjligheter. Här kan ni läsa om deras projekt. Jag kommer att följa det med spänning och kan inte bärga mig innan jag får se vad det blir av det.

Nu längtar jag mest till nästkommande helg. Då bär det av till Växjö för att äta på PM & Vänner. Jag har faktiskt aldrig varit där, alltid roligt att få besöka bra restauranger för första gången. Jag brukar försöka att inte ha allt för höga förväntningar, då det ofta slutar med att man blir besviken. Det var faktiskt ett tag sedan som jag blev helt tagen av en middag sist, det var på Daniel Berlin förra sommaren och det är på tok för längesedan. Det var helt obeskrivligt bra. Nu hoppas jag på en kväll som vi sent kommer att glömma.